Självklart skulle det ösregna när det var dags att springa Vår Ruset 10 km, eller ska jag säga Vår Rusket?
Fast borsett från vädret, vad har hänt med mig? Benen kändes tunga, andningen var tung....Det var som om att min kropp kämpade emot mig istället för med, som att jag sprang min första mil!
Fast, ärligt talat har faktiskt löpningen blivit lidande de senaste veckorna. Har missat alla träningar med löparklubben för att de krockat med jobb och har bara kört korta intervaller på löpbandet, inga distans eller långpass.....Så egentligen var det väl inte konstigt.
Det blev ett rejält smakprov på hur det kan kännas när man tappar kontinuitetet i sin löpträning och det svider när det har känts så bra hela vintern! Men det är bara att rycka upp sig, detta gav mig definitivt en spark i baken och motvation att ta nya tag i min träning!
Of course the rain had to pour down when it was time for the race Vår Ruset 10K in Gothenburg. But the weather aside, what has happened to me? My legs and breathing felt heavy, like my muscels were fighting against me instead of with.
Altough honestly, I haven't been running very much the past couple of weeks. Missed out on all trainings with the running club because of work and I've only been doing a few interval sessions on the treadmill, no distans running at all. So this was a wake up call, a kick in the butt that will only motivate me to challenge myself even more!
Photos taken by Annika Lagerqvist, 50syaf.blogspot.se
I was wearing
Cap bought in Harlem, New York
Windrunner jacket, Adidas Originals
Tights and shoes, Nike
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar